jag vill bara bli frisk... bli smal... men frisk... jag vill nå 45. Men ändå kunna äta... slippa spy, slippa allt.... må bra igen.

Hetsade, skämms så jävla mycket... vill bara gråta även om allt redan  är uppspytt... vill bara gråta.

vill inte mer nu.

Snälla..hjälp mig...jag klarar inte av dethär längre... i över 5 år har du gjort mitt liv till ett rent helvete. 

Är så hungrig... min mage skriker. Min mage svider,hungrar efter mat.. är så jävla svag som inte kan motstå..

Har så ont... vill bara gråta.. vräka i mig mat. Bröd.

Men jag får inte. Jag måste bli smal. Nu.

Mitt midjemått har minskar med sex cm.Käänner ingen skillnad alls.Syns inte ens någon skillnad.Förutom på mitt skärp. I sommras hade jag det yttersta hålet. Nu det innersta. 

Ser bara fett. Äckliga feta höfter. Äcklig midja. Fula knubbsälsben. Dallriga armar och fula stora bröst.

Maten idag har gått ''bra'''.

Frukosten bestog av sparrissoppa. Middagen med, Slutar alltså på 240 kalorier.

Bortsett från det fick jag flipp och tryckte i mig fyra chokladpraliner. Vill inte ens tänka på hur fet jag blivit av dom.

Har inte heller behållit någon mat idag., har bara fått väldigt ont i magen.

har även svimmat tre gånger idag. Tur att ingen annan är hemma. Förutom jag och hundarna och alla andra djuren.

När skolan börjar börjar även jag med måltidsersättningar igen. 

andlednignen till min hemskt dåliga uppdatering är att min data är så seg,kan knappt blogga... och min iphone har ju inte blivit lagad ännu.....

Har skurit mig varje dag nu under ca 3 veckors tid. Mina på låren är djupa.. infekterade.. gör ont och varar.

Jag kan inte sluta, Jag njuter av att se blodet rinna. Känna den brändande smärtan.Se blodet  blandas med vatten. 

Det är nästan som en tvångstanke, en rutin. Jag måste. Det finns inga andra altenativ. Jag tänker inte ens på att jag gör det.

Lika så mina sår på magen har blivit infekterade. Åtminstonde 3 av dom. Mina armar har klarat sig fint, Såren läker snabbt och smidigt.

Den dagen kroppens ben är synliga. Den dagen ska jag sluta skada mig själv. På alla sätt och vis. Samtidigt är jag övertygad om att jag kommer bli lycklig när jag nått mitt mål. Och att jag kommer kunna kombinera det med ett normalt liv utan ångest, utan matångest alls. 

Längtar tills jag får en lya.. åh., vilka fester jag och mia ska ha. Men det får vänta.. Nu måste jag bli smal och ren från allt det onda.

Nyårsafton har sugigt. Åt MAT, Potatisgratäng med sallad och Kött. Njöt av min sist måltid, Utan ångest. Trodde jag. Bara fem minuter efter middagen var avslutad kom den.,. Ångrar varenda tugga. Lika så att  jag drack cider,,,,Min kropp är i chock... vill bara gråta.

I morgon börjar min ''yogurt och soppdiet''. Får äta 300 kcal om dagen. Max 400.Får absolut inte heller hetsa.Och så fort jag har en telefon igen ska jag gå hem från skolan.. vilket är ett par  km., tar nog 40-60 minuter.. Jag har aldrig gått hem därifrån pg av min ångest och för att jag vill komma hem och gömma mig så fort som möjligt. 

Ska köpa ett par sugarfree redbull i morgon, Har ju redan massa av drickyogurt och soppa.

Det här är min sista chans.. Min sista chans någonsin. Nu ska jag lyckas.

2013 ska bli mitt år.

Är det bara jag som äcklas av att se andra äta? Undrar hur dom kan? Varför dom inte bryr sig om hur många kalorier dom stoppar i sig. Och framför allt att det förvandlas till äckligt bajs.