Jag vet att fler av undrar, Så nu ska jag berätta hur allt med ätstörningrna började.

Jag var tio år. Pappa var sjuk i cancer,  Jag fick  höra utav klassens snyggaste kille att jag var ful, att jag var tjock. Jag böjade äta mindre, jag började må dåligt, började skära mig i smyg på låren, Sen började jag äta igen, köpte alltid godis efter skolan, 

Sen när jag var 11, dog pappa. En tid efter det gick det inte att äta Jag började må mer och mer dåligt. Trots att jag åt som en myra gick jag upp i vikt. 

Jag träffade min nuvarande bästa vän strax efter det, hon brukade oxå spy upp sin mat, det var även då jag började röka.

Tiden gick, sen när jag var 13 slutade jag äta, efter en vecka började jag igen, och gick upp mycket på bara en vecka. Sen började jag äta mindre, jag började plötsligt träna i smyg. INGEN SKULLE FÅ VETA. 

Sen en dag hos skolskköterskan när jag skulle på hälsokontroll, Sen skulle jag berätta hur jag åt, och sen när jag skulle väga mig kom paniken,  Jag hade gått ner 12 kilo. Jag kände mig stolt, Men samtidigt pressad att inte gå upp igen, Jag började få komentarer om att jag hade blivit smal, Men jag såg mig själv som en fet padda.

Sen började jag svimma, oftast när jag var ensam hemma, Jag började bli mobbad i skolan, jag var ful och äcklig. Dom sa att jag var tjock. 

Jag började äta normalt, sedan spy upp allt. Maten blev en plåga, jag fick mindre matlust, fick svårt att äta öppet, kunde bara äta själv, eller med familjen, Annars gick det inte. Hemkunskap och idrott slutade jag gå på, jag var så tjock, jag skulle bara bli sist vald, jag sprang lika snabbt som en snigel och jag åt. Jag skulle få äta, bli tvungen att äta massa äckelpäckel. 

Sen när jag fyllde 14, insåg jag att  jag var fet nu. Jag var extemt äcklig. Ingen ville ha mig, Ingen alls. Jag hade förstört för mig själv. Sabbat mitt egna liv. Såg kort sen förr. Då var jag ju spinkig, alla ben stack ut, min kropp var liten, min kropp var blek, ´

Det var då helveetet började igen. Nu är det värre än någonsin. 

det är en del av mig, jag har vant mig. Jag vill inte leva på något annat vis. Det är en del av mig, att svälta mig själv, hetsäta, spy. Röka massor för stilla aptiten,  Skada mig själv. 

I sommras grät jag när jag skulle äta, min ena vänn tvingade mig äta, Han satt brevid mig och såg till att jag svalde, åt upp hela bananen, eller tomaten, drack upp all sojamjölk. Det var en plåga.

Han tog tag i mig och frågade vad fan jag höll på med, att jag var så jävla vacker, fin, och snygg. Sen kramade han mmig hårt och torkade mina tårar. Innan han kysste mig. En stund senare satt han och jag oh rökte cannabis. 

Nästa dag åt jag en måltid, jag åt pasta, tofu och tomater, Även om det var extremt lite fick jag skuldkänslor, Jag var tjock. JAG ÅT , jag åt mat. 

Smärtan ger mig liv, den medför glädje. 

Vil bara påpeka att det här bara är en del av det, En samanfattning.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har lyckats fixa en tillfällig header till min nya blogg (tack vare tipset jag fick) tackar massa för det! Till och med otekniska jag klarade av det HELT SJÄLV.   På länken nedan finner ni den nya iaf. Kommer blogga här om jag behöver skriva av...

Har ångest . Åt två bagels ikväll plus godis spytt lite, mått sämst. ska börja med abc. Sen efter dieten köra soppdiet/fasta. Längtar efter fastande enormt! Fasta och dulco är bäst! V är bäst, han får mig skratta massa. Till och med när han ret...

Har en ny blogg på G.  Kommer börja blogga på  den såfort jag lyckats göra en header till den.   Suger på tekniska saker, Någon snäll själ som orkar hjälpa mig, eller har tips på något bra pogram där man kan göra?     ...

Har tänkt lite.. och har kommit fram till att ta en litet uppehåll från bloggen. Det är nog det bästa jag kan göra tills vidare.   Behöver lite tid för mig själv och  tänka över vad jag faktiskt vill, Vilken väg som jag faktiskt vill ta och välja...

Helt ärligt orkar jag inte mer. Vill inte leva längre. Orkar verkligen inte mer..   Har bestämt mig för ge upp. Döden är den enda vägen ut ur helvetet. Jag känner mig redan mer död än levande, så det lär inte bli någon större skillnad.   Inge...