Tove

28 september 2011 21:19

Hej, jag har läst din blogg ett tag, och jag känner att jag måste slänga in en kommentar.
Jag tror (detta är vad JAG tror) att du behöver hjälp angående detta med maten, snarast! Du kan inte fortsätta så här, du måste få hjälp att hantera dina tankar kring din kropp.
Prata med din mamma, förklara hur det verkligen ligger till. Hur jobbigt du har det med maten. Jag tror hon kommer förstå om du bara förklarar. Och jag tror även hon vill hjälpa dig.
Jag tycker du är en stark tjej och jag hejar på dig. Hoppas att du kan ta dig igenom det här.

Gud välsigne dig!
Tove

EcceHomo UF

28 september 2011 22:27

Det här är inget vanligt reklam utskick, även om det till en början kan se ut precis som det.

Alla har vi någonting vi bär runt på. Någonting som likt en ryggsäck tynger ner oss.
Det här är någonting vi vill uppmärksamma!
För att inte ta upp allt för mycket av din tid referar jag dig till vår hemsida eccehomouf.tk

Vårt projekt "i det fördolda" handlar om att uppmärksamma människan i alla dess former. Om det här projektet inte intresserar dig så ber vi om ursäkt! Men vill du dela med dig av din historia, så finns det folk som vill lyssna.
Tack för oss! /Ida Maria & EcceHomo Uf (betyder "Se Människan")

I övrigt vill säga, du är otroligt stark som vågar prata så här öppet om dina problem. Det är ingen enkel sak att göra. Jag tror som tove skriver (tidigare kommentaren) att du behöver söka hjälp för ditt problem. Att inse att man behöver hjälp är första steget mot tillfriskande. En del saker klarar man inte av att bära på själv. Jag själv har inte haft ätstörningar..men jag känner många som har eller har haft det. Min nuvarande pojkvän hade ätstörningar innan han träffade mig, och jag måste fortfarande efter 2 år tillsammans påminna honom att jag tycker han är snygg precis som han är. Det är ingen lätt sits du sitter i, och jag hoppas verkligen du lyckas ta dig ur den.
Lycka till och sluta aldrig tro på dig själv! Du kan klara av det. /Ida Maria (learning-to-live.bloggplatsen.se)