Linda Bäckman

7 september 2011 14:54

Tro mej, det bästa sättet att gå ner på är att äta regelbundet, lite mindre portioner och röra sej mer.
Jag har haft ätstörningar i 10 år och det kan bli ett helvete att ta sej ur.
Kroppen mår inte bra för 5 öre, man blir trött, lätt sjuk, orkeslös, man mår sämre på alla sätt och vis man kan, tappar humöret m.m

aldrig

7 september 2011 15:10

Jag vet det..

Såg kort nydligen från jag var 10-11 år när allt började. Jag trodde att jag var tjock.Efter en kille i skolan hade retat mig. Sen nu inser jag att jag var skit smal. Jag var spinkig. Alla ben i min kropp stack ut.

Jag äter som regel frukost, sen när jag kommer hem från skolan och sen middag, Skolan är en del av problemet. Om jag hade kunnat ätit tex i matsalen hade allt varit... bättre eller hur jag ska utrycka mig. Har varit i matsalen två tre gånger och det har varit.. extremt jobbigt alla gångerna.


Man förlorar verkligen kroppsuppfatningen totalt.

Linda Bäckman

7 september 2011 16:39

mina började när jag var 12 år. Klarade inte heller av att äta i matsalen, kändes som varenda människa ddär inne tittade på mej och tänkte: ska hon äta? och massa saker.
Från att jag började komma ifrån ätstörningarna lite och kände att jag ville försöka äta igen så tog det 1 år innan jag klarade av att verkligen sätta mej och äta. Det var så sjukt många gånger jag gick in i matsalen men sedan la i från mej brickan.

Och det jävliga är att börjar det på ett sätt så fortsätter det och utvecklas och blir bara värre.

Jag har hittat kort och kläder som jag hade när det var som värst, jag ser nu att det var bara skinn och ben och förstår inte hur jag kunnat vara så liten men då tyckte jag själv att jag var så tjock och ful.
Jag skulle inte ens kunna drömma om att någon gång i livet få tillbaka den kroppen jag hade då.
Men att komma dit är det inte värt att göra så, man mår för dåligt och allt blir en ond cirkel.

I mars fick jag reda på att jag var gravid och då fanns det ju inget annat val än att tvinga sej själv att låta bli att svälta sej, trycka i sej och spy upp. Det var bara att börja äta regelbundet och jag började på en gång gå ner, det gjort jag knappt innan. Nu har jag 4 veckor tills jag är beräknad att föda och har bara gått upp 5 kg sen jag vart gravid och det är garanterat för att jag börjat äta riktigt. Magen har gått upp för bebisen men resten av kroppen har gått ner =)
Och det bästa är att jag har nog aldrig mått så här bra

aldrig

7 september 2011 16:42

Alltså, jag vill bara säga tack.

Tack. även om det är jävligt svårt så värmer det du sagt.

Linda Bäckman

7 september 2011 17:20

Så lite så! och det är bara höra av dej om dej om du skulle vilja prata. Jag vet hur svårt och jobbigt det är, och dessutom vet jag att man kan lyckas ta sej ur det, det hade jag aldrig trott förut.

Man behöver någon, så är det bara.

Linda_backman89@hotmail.com bara höra av dej om du skulle känna för det

aldrig

7 september 2011 17:47

det ska jag.