E

15 februari 2013 18:59

Åh fina fina du blir så ledsen av vad du gör mot dig själv. Har läst vartenda inlägg du någonsin har skrivit... Det gör ont i mig fast jag inte kan föreställa mig hur du har det. Jag har själv ett missbruk och ligger inskriven på beroendeenheten atm. Jag känner igen allt med rädslan för läkare osv (min största rädsla har alltid varit någon typ av tvångsvård). Men vet du varför man är så rädd? Jo för man vet att man kvalificerar sig och förmodligen behöver det.

Jag har sett de (få) bilderna du lagt upp på bloggen och du är verkligen så himla himla fin. På riktigt. Inte bara fin "så som alla människor är fina" utan du ser verkligen objektivt bra ut. Känner så himla mycket igen mig i din destruktivitet.. Har sett att flera stycken med jämna mellanrum kommit med dessa förutsägbara inlägg. Alla har likt dig haft det svårt och är oftast några år äldre. Ville inte bli en av dom som skriver något du aldrig tar åt dig av.

Jag vet att du innerst inne förstår att sättet du missbrukar mat inte är det bästa för att gå ner i vikt. Jag uppfattar det mer som att du straffar dig själv genom att svälta dig själv (nästintill åtminstone, du ligger ju alltid på långt under vad kroppen behöver för att orka bygga muskler och bränna fett). Tycker du ska se dina s.k "hets" som facit på det med. Snälla snälla du våga öppna dig för någon läkare eller dylikt.

Att vara farligt anoretisk avgörs inte av hur mycket du väger (även fast jag vet att du gått ner massor och knappt ens var stor från början). Älska dig själv och inse att nästan INGA är gjorda för att ens med NÄRINGSRIK KOST och massa massa träning vara lika smal som dessa "thinspo"-modeller.

Förlåt om det är osammanhängande jag ligger på tillnyktringen för mitt drogmissbruk. Det jag ville säga är i alla fall att DU ÄR VACKER SOM DU ÄR SNÄLLA SLUTA GÖRA DIG SJÄLV ILLA. Berätta HELA sanningen för någon (inte "v" eller på bloggen utan för någon på psyk eller dylikt) och snälla snälla börja "öva" på att tänka i friska banor. Det hjälper. Min motivation att ta mig ifrån mitt skadebeteende är genom att tänka på en nyligen avliden familjemedlem. Tänker att han älskade mig och skulle aldrig ha velat något hellre än att jag skulle vara frisk och sund och försöka LEVA inte bara existera. Kram på dig!

aldrig

15 februari 2013 20:08

Tack vad du är gulllig!

Jag försöker leva bättre, men det är svårt.
Det är min trygghet. Jag vet inget annat än detta.

Återigen tack för din fina komentar!