Det funkar.
Har inte behållt en måltid på ca 5 dagar..och vips så har 4 cm från midjan försvunnit.
Känner mig så jävla svullen..som det är något i mig.
Hur mycket jag än spyr blir jag inte tom.

"Åt" nyss frukost.. Ca 250 kcal..
Naturligtvis är det uppe nu.
( inte allt..lämnade lite kvar för slippa rubba min matsmältning mer..)

Jag är så jävla ledsen..en kompis har precis talat om varför hon inte vill veta av mig..pg av att jag förändrades av det i Stockholm.
För TVÅ årsedan.
Droger och alkohol.
Subban var ju själv med på det hela..
Och började ta heroin någon månad efter det..medans jag grät mig igenom dagarna...

Jag ligger och smsar med finaste.. ( nu tänker ni säkert "jaha ny kille igen, snart får slynan både hepatit och hiv" men så är det inte)

Tycker om honom på riktigt.
Han är en bra kille.

Men nu till det jag skulle tala om..
Har så FRUKTANSVÄRT ont i magen/underlivet..känns som något försöker trycka sig ut ur min kropp..spänner i hela magen..i ryggen..mår illa.. Brösten ömmar..har kissat 5 ggr på tre timmar..Och vill bara krypa ihop och gråta..

Vet verkligen inte vad jag ska ta mig till.
Vad fan händer med mig?

Jag dog aldrig.
Försökte inte ens.. Hamlade i skogen istället.
Yrande runt där ett par timmar.
Både njöt och surade.
Jag fick sådana Flashbacks när jag såg den gröna..vackra fina perfekta skogen.
Cannabis.
Cannabis.
Cannabis.
LSD
LSD
LSD
Det var det enda jag tänkte på.
Allt var så jävla konstigt.
Inget var sig likt.
Det var som en saga.
Som klippt ur en vacker perfekt film.
Ett videospel.
Mindes natten med J.
När vi campade i skogen. Badade.
Hade vackert sex i det svarta mörka iskalla vattnet. Att jag nästan drunknade men att han räddade mig.
Sen kvällen med hern som jag inte ens vill nämna.
Våran lilla tripp i skogen.
Mina trippar i Stockholm.
Allt var så jävla fantastiskt ( åtminstonde i Stockholm en månad eller så..)

Jag kommer aldrig få ett normalt liv.
Jag är dömd till olycka.
Jag har beslutat mig för sakta men säkert lämna er.

Kommer blogga när jag känner för det.
Om jag har något som jag behöver ur mig.

Jag återkommer när jag gjort mitt grav-test.
Mer och mer tyder på att det finns ett äckligt litet barn inom mig.

Jag har bestämt mig nu..
Jag ska ta livet av mig.

Om en timme. om två timmar ska jag ta alla tabletter som finns i skåpet.
Alla.
Jag ska ta med datan in i badrummet.
Sätta på nationalteatern eller Noice.
Fixa skumbad.
Tända ljus.
Krypa ner i badkaret och skära upp mina handleder.
Båda två om jag kan.

Sluta mina ögon och somna in.
Förhoppningsvis snabbt och smärtfritt.
Annars hoppar jag.
Jag vet precis från var.
Jag ska hoppa annars från slottet.
Dör jag inte av det drunknar jag troligtvis när jag landat.

Jag önskar er ett lycka till i framtiden.
Men jag har bestämt mig nu för somna in.
Om allt går som planerat så..kommer Ni också göra det.
Inte ni som läser det här då.
Utan Ni från " det som en gång var"

Adjö.
Jag älskar er alla.
Kärlek till er.

Och om ni undrar varför så..bestämde jag mig för det efter det en viss person sagt.
Jag kommer aldrig bli lycklig.
Förutom i himmelen hos alla andra som jag älskar.


Det här är alltså mitt sista inlägg till er alla.


Och "a" du behöver inte skriva.
Det lär antagligen vara försent när du hör av dig.

Och till er som påverkat mig till detta...ni förtjänar att ätas av vargar.
Jag hatar er.
Enormt.

Hej då för fan.

Nu slutar min historia.
Nu slutar jag leva.
Andas.
Nu upphör jag "Maja" existera.
Om ni har något att säga..
Släng iväg en kommentar.
Jag kommer läsa den.
Ta åt mig.
Död eller levande.
Dom kommer betyda.
Vill också passa på att säga att jag blivit utskriven från skolan..

Jaja.

Återigen.
Hej då.
Vi ses vid regnbågsbron.

Har en lysande idé.

Från och med på måndag stänger jag av telefonen. Datan. Allt.
Inga män ska få störa.
Inga alls

Vaknade nyss... Camade med en vän precis också..förstår inte varför jag fortsätter leka sexgudina..flirtar.

När jag vet att han inte bryr sig ett skit om mig.
Han vill bara knulla mig. ( precis som alla andra )
Jag vill inte.

Det är ett årsedan Tobias våldtog mig.
Ett årsedan jag började med concerta.
Ett årsedan jag vart ännu sjukare..
Ett årsedan...jag fick min första panikattack.. Trodde verkligen att jag skulle dö.
Krävas till döds.

Varför?
Varför kan ingen respektera..att jag inte vill?
Att skicka bilder på mig inte finns i min värld.
Jag vill inte.
Inte på mitt ansikte.
Mina bröst eller ben.

Jag är så trött..på ständigt bli utnyttjad.
Jag är rädd för människor.
Jag blir rädd när en Man rör vid min kropp.
När en Man försöker prata med mig.
När en Man tittar på mig.

Jag vill ju bara vara lycklig..

Har ingen aning om vad jag ska äta.
Hatar "frukost"!?

Jag hatar allt.

Skiter i Matschema idag men Max 1200 kcal.
Absolut Max!!

Till frukost lär det bli någon gegga,.till lunch pasta.
Middag soppa..
Och förutom det Te!
Och så ska jag ut med barnen.
Och jag vet inte..

Ska låsa bloggen nästa vecka..
Ni som känner att ni vill ha mitt lösenord ( kan kontakta mig genom kommentar eller dyl, glöm inte länka eran blogg..)

Satt och skrubbade min hud i två timmar..med tvål..med svampar...med rakhyveln.
Jag har sår över hela kroppen.. Armarna..benen..magen..bysten.

Mina smygaskärsår.
Ser bara ut som jag trillat..

Förövrigt spydde jag också en jävla massa..i badkaret när jag satt och försökte tvätta bort min skam..
Ville bara mer och mer.
All tvål är slut nu..mamma köpte den igår..schampot och balsamet med.

Det gör så ont( åh andra sidan har jag varit duktig och spytt upp all dagens mat)