Vi uttjytjar varandra.

Jag kommer sakna dig.
Bara tanken på att inte ha dig vid min sida..

Jävla pissdag.

Sen att ni..gått och snackat en jävla massa goja.
Bullshit.
Trodde ni hade mer vett än så.
Era jävla parasiter.
Ni kan glömma att jag ens kommer titta åt era håll.
Och hämnden är ljuv era äckliga inavlade fjollor.
Ni ska dö.
Ni förtjänar inte livet.
Ni ska Bort.

Ps.
Ni existerar inte längre i min värld.

Känns den frasen bekant,?

Har aldrig känt sådant hat.
Besvikelse.


Vilket som,

Vila i frid hjärtat.
Tack för den tiden du gav mig.
Min underbara bebis.

Vi ses snart igen Pixi.

Jag skämms.
Jag hatar att jag mår som jag mår.
Jag intalar mig själv dagligen att det är lungt.
Att jag mår bra.
Sen när man sitter där..där i badkaret.
Låter vattnet rinna över såren.
Över ärren.
Man längtar att skoningslöst ta bladet och dra det.
Över det högra låret.
Över handlederna.
Över magen och bysten.

Man vill få ut smärtan.
Men skämms.
Ingen får ju se.
Ingen.
Det är jag.
Jag och dom vassa bladen som ska förenas.
Bli ett.
Se det tunna genomskinliga vattnet färgas rött.
Känna hur kroppen långsamt tynar bort.
Sluta ögonen.
Känna värmen.
Lyckan.
Hoppet om att det nu ska bli bra.
Man ser ingeting.
Man svävar bara.
Någonstans mellan himmel och jord.
Det är då man måste välja mellan liv och död.

Jag valde liv.
Medans herr död blev rasande och jagar mig dagligen.
Så fort jag sluter ögonen så kommer han och försöker ta mig.

Jag behöver hjälp.
Men innan jag kan ta emot hjälpen måste jag erkänna för mig själv om vad det är jag behöver hjälp med.
Drogproblem?
Tvångstankar?
Sexmissbruk?
Ätstörningar?
Ångest?
Panikattacker?
Depression?
Psykos?

Jag har nog bara fastnat.
Jag sitter fast i min dröm.
Min dagdröm.
Min nattdröm.
Min mardröm.

Tack till dig som orkade läsa allt dethär.
Du är vacker precis som du är.
Glöm aldrig det.