Jag vill..krypa ur min ångest..
Eller ångesten vill ut mig.

Håller på att spricka.
Explodera som en ballong..

Det funkar.
Har inte behållt en måltid på ca 5 dagar..och vips så har 4 cm från midjan försvunnit.
Känner mig så jävla svullen..som det är något i mig.
Hur mycket jag än spyr blir jag inte tom.

"Åt" nyss frukost.. Ca 250 kcal..
Naturligtvis är det uppe nu.
( inte allt..lämnade lite kvar för slippa rubba min matsmältning mer..)

Jag är så jävla ledsen..en kompis har precis talat om varför hon inte vill veta av mig..pg av att jag förändrades av det i Stockholm.
För TVÅ årsedan.
Droger och alkohol.
Subban var ju själv med på det hela..
Och började ta heroin någon månad efter det..medans jag grät mig igenom dagarna...

Jag ligger och smsar med finaste.. ( nu tänker ni säkert "jaha ny kille igen, snart får slynan både hepatit och hiv" men så är det inte)

Tycker om honom på riktigt.
Han är en bra kille.

Men nu till det jag skulle tala om..
Har så FRUKTANSVÄRT ont i magen/underlivet..känns som något försöker trycka sig ut ur min kropp..spänner i hela magen..i ryggen..mår illa.. Brösten ömmar..har kissat 5 ggr på tre timmar..Och vill bara krypa ihop och gråta..

Vet verkligen inte vad jag ska ta mig till.
Vad fan händer med mig?

Jag dog aldrig.
Försökte inte ens.. Hamlade i skogen istället.
Yrande runt där ett par timmar.
Både njöt och surade.
Jag fick sådana Flashbacks när jag såg den gröna..vackra fina perfekta skogen.
Cannabis.
Cannabis.
Cannabis.
LSD
LSD
LSD
Det var det enda jag tänkte på.
Allt var så jävla konstigt.
Inget var sig likt.
Det var som en saga.
Som klippt ur en vacker perfekt film.
Ett videospel.
Mindes natten med J.
När vi campade i skogen. Badade.
Hade vackert sex i det svarta mörka iskalla vattnet. Att jag nästan drunknade men att han räddade mig.
Sen kvällen med hern som jag inte ens vill nämna.
Våran lilla tripp i skogen.
Mina trippar i Stockholm.
Allt var så jävla fantastiskt ( åtminstonde i Stockholm en månad eller så..)

Jag kommer aldrig få ett normalt liv.
Jag är dömd till olycka.
Jag har beslutat mig för sakta men säkert lämna er.

Kommer blogga när jag känner för det.
Om jag har något som jag behöver ur mig.

Jag återkommer när jag gjort mitt grav-test.
Mer och mer tyder på att det finns ett äckligt litet barn inom mig.