Underbart, vad kan det ha varit,..? Tre årsedan.

Du och jag.

Jag var så jävla kär i dig. Jag älskade när du höll om mig, När du kysste mig.

Nu när vi ses är det som vi aldrig träffats.

Patetiskt.

Ps. Du är ful.

Kunde inte sagt det bättre själv. 

Grät i slutet..

Tänkte bara på en viss person. Eller snarare ett par.

Och faramför allt på mig själv.

Men jag, jag är tillskilnad från dom, jag och min bästa vän.

Vi är överlevare.

Allt gör så ont, så äckligt fruktansvärt ont.

Jag saknar min pappa så jävla mycket.

Min katt. 

Att kunna ha en dag utan tänka på mat, kalorier och att spy,

Utan pressen på att vara snygg.

Att vara älskad.

Jag saknar mitt stockholm. Mitt andra jag.

Mitt dubbelliv.

Hemma var jag en ful jävla tönt, att där var jag någon.

Det var jag som fick vara med dom, äldre snygga killarna, dom söta tjejerna och Knarka Supa och Slåss.

Men jag vill inte tillbaks, eller vill jag det?

Jag vet verkligen inte. Jag vet ingeting.

Det är inte så jävla coolt som det verkar, visst att stockholms skinheads/Punx är riktigt attraktiva hela bunten och jag inte skulle tveka på att ligga med någon utav dom fast det har ju redan blivit ett gäng både där och i norrköping..

Jag är så jävla vidrig.

Ska sluta ligga runt. 

Nä, nu ska jag fortsätta lyssna på det enda som gör mig lycklig och hemskt ledsen,

Noice med andra ord.

ps. har varit ren i en månad nu. 

Känns vell bra antar jag, lär vell hålla mig ren i max två månader eller så, haha.