Har inte spytt idag,. har varit ganska jobbigt och krävande..

Åt en rostad macka till frukost med en halv sojafile/broccoli gegga.

Sen till lunch åt jag en pannkaka och middag två mackor,

Fy fan,. Har ont i magen.. osv.. mår illa..  skulle till vårdcentralen häromdagen men avbokade som vanligt., sa att jag var magsjuk.

i morgon ska jag handla med mami., 

Planerar att köpa : Lätt keso (eventuellt) någon drickyougurt, sojayougurt, frusen mango, banan, jordgubbar, blåbär, fun light, redbull sugarfree, riskakor med någon god smak + äppelsmak kanelknäckemackor, tofu, kakao, kanel, vita bönor, sojafileer, nudlar, tomat, lök, ev nya måltidsersättningar då den jag har smakar urban,...Sen varma koppen, och massa frusna grönsaker. 

Sen förutom mat ska jag köpa ; hårfärg, rakhyvlar ( dom med följade rakbladen tar slut rätt snabbt if u know what i mean) Pennor, Kajalpenna (brun, svart, röd & blå) ,deo, hårinpackning, hårspray,  och en söt pojke som är villig att älska med   mig.

Underbart, fick en kläning idag i storlek 42. Den satt helt underbart bra. Hade typ 46 förut, 

Ni kanske anser 42 som ett gigantiskt tält, men knappast, det är typ genomsnittet på vad sveriges kvinnor bär,

och so w00t?

Jag är kurvig, jag bryr mig inte. Inte så länge jag är lycklig, mår bra och har en kropp som fungerar som den ska.

( förutom en sväng med psykiskohälsa och ett fd drogmissbruk)

Jag saknar inte drogerna ett minsta lila för den delen heller.

Känner mig stolt, har minskat 6 cm i midjan också, på en månad, Känns ganska bra.

Jag vill ner till 36/38. Men det är för min skull. Ingen annnas.

Jag är vacker, pecis som jag är.

Jag kommer födmodligen ångra över hela min skäl att jag visar en bild på mig,

Min kropp som jag så länge döljt för er.

Jag vill ju bara bli älskad, accepterad. Omtyckt.

MMen det är klart, vilken kille vill hålla hand och kyssa en ful och fet tjej som legat med 756 pers?

Knappast någon alls.

Varje gång jag möter en ny kille hoppas jag på att han vill tycka om mig och inte bara supa ner mig och sedan knulla mig tills jag blör.

Jag vill bli älskad, omhändertagen, vila i en mans trygga händer, bli kysst, accepterad och bekräftad att jag duger, är vacker som jag är.

Men hur? Hur ska jag kunna låta någon annan älska mig när jag knappt kan möta min egna blick i en spegel, eller se helkropps bilder på mig,

Jag är feminist, men jag kan ändå inte acceptera mig själv, se mig som vacker,

man behöver inte vara smal. Ha storlek 32/34, ungomliga spettsiga bröst, markerad midja.

vi är alla vackra.. men inte jag.

Jag vill ha en kille som inte bryr sig om mina gamla bristningar, mina feta lår och dallriga mage, 

Hur mina trosor ser ut, om jag har hår under armarna eller smink på mig.

Jag sminkar mig aldrig, jag rakar varken benen eller under armarna,  Jag skiter i hur mina troser ser ut, bara dom är mjuka och sköna.

Jag vill att du inte bryr dig, allt jag begär är att du älskar mig, för den jag är. Inte för vad idealet viskar.

Känns helt jävla hopplöst, måste man bli helt jävla lesbisk och hitta en steriotyps flata för bli accepterad?

Det finns ingen hjälp att få.

tror ni inte att jag har försökt, får bara höra '' det beror på din ätstörning '' '' vi kan tyvärr inte hjälpa dig, ''

Nu har vi det utrett.

Nu slipper ni fråga det varje dag..

Kram på er alla där ute, ni anar inte hur mycket ni alla betyder för mig.

Det gör så ont ont ont.

typiskt mig att få falska förhoppningar, ja.. eller varför skulle en sådan snygg kille som dig vilja ha en knubbsäl som mig?

Jag önskar faktiskt att jag hittade en kille som var kär i mig, mig också. 

Sisådär garlen i mig.

Förlåt för jag spammar er, men jag är verkligen ledsen.