Såg bilder nu idag som var 4 år gamla. Jag och min bästis hade umgåtts i ca 4 månader och var wanna be emosar.

Fast vi vart ju emo med till sist,

Jag var så smal. Innan jag vart sjuk på riktigt, Innan jag svälte mig, innan jag hettsade och åt massa godis varje dag efter skolan.

Innan jag åt i smyg, Åt som en myra.

Innan jag var rökare, Innan jag började skita i allt och skära sönder mina fula armar.

mår inte alls bra, vet inte vad som är fel på mig, men är skit ledsen.. har stark ångest.. saknar pappa. 

desutom har jag gått upp i vikt igen. 

vill bara gråta.  

drömmer hemska drömmar. vill bara gråta. Bli älskad. Ha en pojkvän. vara lycklig.

And i dont wanna live this life.

Det var så det började igen. Det var sid, and nancys fel-

jag har fått min vän att börja ta amfetamin, att få honom börja röka.

Känns som om jag innom kort kommer gå ut med vem jag är. För dom flesta vet säkert redan, om någon i min närhet skulle läsa detta skulle dom genast veta att det är jag. För jag heter inte Maja. Jag heter något helt annat.

För, vad har jag att dölja? Jag vill inte dölja, jag vill att alla ska veta min historia.

Jag älskar er, er som bryr sig. Ni är guld värda.

Puss mina käraste små läsare,

Jag har bestämt mig för bli frisk, Jag känner redan att jag är på väg, fast jag vet att jag aldrig kan bli helt återstäld,  Man kan inte bli 100% frisk av någon ätstörning. 

Jag ska sluta ta concerta, har inte tagit det nu på ganska länge, men jag vet att jag förändras, Jag har sömnproblem som fan, ångest, Hallicunerar, och massa,   Innan jag började ta  det mådde jag bättre. Var inte alls lika nere och ångest fylld, Jag är så rädd att mamma ska tas i från mig, Mamma är allt för mig, Min ängel. Minns den där kvällen min soulmate läste dagboken om pappa, den dagen han började prata om sin begravning, den dagen han sa att han skulle dö. Rakt framför mig och sister. Vi grät. Men lyssnade och såg till att det blev som han ville. Jag var 11 år då. Och visste före alla andra att pappa skulle dö. 

När pappa fick sin sjukdom sa jag till Mamma och dom andra, ''Pappa kommer dö, Han överlever inte dethär mamma,'' Mamma älskar pappa fortfarande och saknar han lika mycket som jag. Hon sa att om hon hade vetat att han var sjuk, hade hon aldrig lämnat han. 

Hon ångrar sig.  Min mamma och min pappa, är kärleken själv. Dom har alltid tagit hand om mig, skyddat mig.  Mina syskon barn ska snart flytta. Långt bort. Jag kommer dö. Nej inte dö kanske men,. Min värld kommer gå i krasch. Dom är mina små, Dom som ger mig hopp och stöd. Jag ska ringa läkaren om två veckor, Om mina sömnproblem och berätta om min ångest, be om hjälp. Jag  är trött på leva såhär. Men samtidigt känner jag att jag inte förtjänar att vara glad.

Aja, Jag har skaffat bantnignspiller. Ska börja ta dom i morgon. En komentar skulle uppskattas.

Nu är det fyra år sedan du reste.. Saknar dig.

glömmer aldrig den natten, Jag låg och skakade och grät, Hade ångest och visste att något var fel, Jag kunde inte sova..Det gick bara inte, Sen tidigt innan 7 ringde hemtelefonen, Mamma svarade, och jag hörde ett snyft.

Det var pappa dom hade somnat in under natten, Min pappa som alltid hade varit en ängel hade fått sina vingar. Han flög i väg.

Jag kunde inte gråta förs vi kom till sjukhuset, I sängen låg han, Han blundade och såg.. Frisk ut på något vis, Brevid sig hade han nallen, han hade fått av mig, Han trodde det var helge den där renen fast det var en hund eller kanin om jag minns rätt. Han hade även en burk med lite julgodis och sina lotter hos sig, Han låg där bara. Han var så smal. Pappa som alltid hade vägt för mycket var som en sticka, Han vägrade äta sista tiden, Han drack ett glas saft om dagen kanske.

Jag är övertygad om att min pappa kunde överlevt. Om inte läkarna i uppsala inte hade skitit att skicka remisserna/Provsvaren till sjukhuset här. Era jävlar.. Fy fan för er.

Det var då tårarna kom, Alla grät, Precis alla. Det gjorde så ont,  Men pappa,, Du ska veta att jag älskar dig, Och lova att du väntar på mig. Gråt inte skorpan vi ses i nangijala.

Jag tänker stanna hemma idag och tänka, inte äta mer än 100 g keso, lite hallon och 25 g nudlar. Jag måste bli smal. 

Har inte träffat min älskade på fyra år. 

Det gör så ont. Saknar och älskar dig. Pappa...  

Kom tillbaks. Kom. Håll om mig, Tårka mina tårar. Säg att allt  ska bli okej. Att det bara var en stor dröm. Ett påhitt.  

Jag vill att det ska vara du, jag mamma, syskonen. djuren och alla barnen. 

du skulle vara med på mina födelsedagar, min student. och bröllop. 

Pappa min pappa, Ta dina vingar och flyg till mig, Fly till oss. Vi saknar dig så.

Ett ljus som brinner, en tår som rinner, En människa som försvinner.

hej igen. jag är intr redo att överge bloggen än.

har ny tid till ätstörningsmotagningen. 

Jag ska göra allt som krävs, man brukar tydligen  bli sämmre innan man blir bättre. Hade en hemsk dag igår. Pratade med den finaste killen som finns.. och det behövdes verkligen. 

du är så fin med dig, så är åldern bara en siffra. 

* har inte spytt på två dagar.

* jag är shoppingberoende.

* fick hem mina 3 skor idag och 6 väskor,  gick ut i ett av dom, med en lång tröja och stay-ups. 

Om jag kände mig het, all män/killar bokstavligen stirrade.Hahaha

* Kan inte sluta tänka på han, på dagarna, nätterna. hela tiden.. längtar så efter dig saoprins.

* Jag har insett att jag är vacker. Att jag inte är så fet, 

*att mat är gott. 

* framför allt. Jag ska sluta räkna kalorier, äta nyttigt, sluta hetsa.

och jag ser ljust på framtiden