han kommer göra det igen om jag går dit, kommer ta sina stora händer mot mina bröst, smeka mig över hela kroppen och försöka kyssa mig. han kan seriöst inte kyssas.  Jag vänder bort huvudet och säger '' jag måste kissa,''  '' Nä nu måste jag verkligen ha en cigg, annars kommer jag börja gråta''

 '' Jag vill inte, inte nu.

Men han lyssnar inte, Han drar ner sina byxor och för undan min vida långa kjol och tränger in i mig.  Jag är långt ifrån oskuld, Men det gör så ont, Hårdare och hårdare, Jag säger försiktigt till honom att det gör ont, 

När han är klar går han ner från sängen och ber mig följa med in i duschen, Min första tanke är Nej, Nej jag vill inte,  Och säger att det är inte bra för min hy om jag duschar för mycket och att jag svimmar så lätt nu förtiden. 

Jag ligger ihopkurad på hans smusiga säng. Och börjar gråta, Hur kunde han ? Hur fan kunde han göra så mot mig?

Jag hör hur vattnet tysnar och klär på mig, När han kommer i bara handuk och våt i håret går han fram till mig och försöker kyssa mig och ge mig en kram, Men jag slingrar mig snabbt förbi och säger att jag bara ska ut och ta en cigg.

Jag såg mig själv i hissspegeln och hur en ensam tom tår rann, Mitt smink var utkletat och ögonen var tomare än någonsin. 

Jag satte mig på den kyliga träbänken och drog in röken från skammens cigg. 

Det kände som någon stuckit hål i mitt hjärta, 

Jag går ändå upp till han igen, och sätter mig i soffan och tar en klunk av mitt orörda vin, då känner jag hans händer på mig igen.  Mitt inre skrek Nej, Nej jag vill inte. Men jag vågade ine säga ifrån,

Jag kan inte säga Nej. Men jag sa till honom att jag inte ville, att jag hade ont och mådde dåligt.

När jag klev in i mammas bil senare ville jag bara dö, Stämmingen var konstig.  Jag satt bara med huvudet mot den kalla rutan och hörde regnet. 

Ensam var jag inte, änglarna grät med mig. 

 Men allt som hände den kvällen är mitt fel. Jag gick dit frivilligt.

Han som bara ett par veckor tidigare hjälpte mig, lät mig sova i hans hem. Trots vi aldrig tidigare träffas eller pratats vid. Du förtjänar all spy som ligger under din äckliga soffa, under din madrass. Dom klossade vinglasen, och om jag nu är på smällen, ska du Dö.

Jag och en vänn låg i sängen efter vi kom hem från stockholm, Han och jag pratade om livet efter döden och liknande.

Det knakade till i ena hörnet, Sedan känner vi hur något rör oss och som något kröp runt i sängen. 

Det är något som rör mig, tar tag i mig. 

Jag viskade  till honom att jag var rädd, och började hysteriskt gråta, får panik, börjar skaka , kunde inte andas.  Min vän ropade på mamma och hon kom in och det slutade, Bara en stund senare börjar han lika dant,  

Vi ser hur lampan blir blå, hur den lyser gult och starkt, hur det åker mot mig, upp och ner.

Då kommer paniken igen, jag börjar gråta och frågar vad som händer, börjar skaka och han tar tag i mig '' Det är ingen fara!'' Jag  lugnar ned mig ganska lätt nu, 

Det var mer än vi i rummet. Jag kunde knappt röra mig, eller jag vågade inte faktiskt,

Jag vet att pappa var där, men inte bara. Det jag upplevde igår kommer jag knappt ihåg, allt är som en dröm. Som om det aldrig hänt.

jag hade samalagt fyra panikatacker i natt, Ena när han sov. Dock sov vi inte i mitt rum. Men det som hände igår kommer att hända igen.

Var hos Skolkuratorn härom dagen och pratade, Vi gjorde ett släkt träd, Sen så sa hon att hon kände min pappa, Att han var snäll och hjälpsam. Och så, ( Dom har jobbat på samma arbetsplats) Sen så berättade hon att ganska snart efter hon hade slutat där fick hon veta att pappa hade somnat in.. Det kändes så bra, Att höra av henne att han var snäll faktsikt.

Det var så skönt, trots tårarna trängde fram i mellanåt., 

Men det skiter jag i. Jag är ju en CRYBABY.

Jag vill ut på äventyr, i övergivna hus, Somingen typ varit i. Sånna där rikigt äckliga ställen. Som är hemsökta. Sjukhus/bunkrar/Hus,  Ja ni vet allt.

Tips i södermland/Östergötland/stockholm(???)

 det enda jag gjort är ett och annat inbrott i kolonistugor med mina förra vänner, Vandilaserat och gått i tunnlarna.. Som är avstängda. Dom andvändes till frakta sårade soldater på andra världskriget.

Det var mörkt, en vinter kväll,  vi hade slagit sönder en stuga, eller jag och en annan Punkare pratade, Han fick mig grina, Hans ord gjorde verkligen ont, Tills han gav mig en kram och några klunkar ur hans öl. En stund senare sprang vi för livet.  Och var i tunnlarna..


 Vi kom fram dit där tågen går, och Precis när jag frågade om tåg och dom hade sagt något med att tågen inte gick nu skrek ena killen '' IN MOT VÄGGEN, TÅÅÅÅÅÅÅÅG! När tåget hade passerat väntade vi en stund innan vi sprang över rällsen och klättrade upp för stegen i metall. Jag var skit packad. En av killarna som klättrade innan mig tog mina saker  och hjälpte mig, Efter det gick vi alla , efter en stund var vi framme, En stege til, sen kunde vi vara själva, i hemliget.

Det var den kvällen jag boffade första gången. Vi hittade halvtomma burkar och en rulle med stulna plastpåsar. Vi drack upp Kiren och all öl innan vi gick ut i nattens snöiga mörker. In på tunnelbanan i Medborgarplatsen och jag insåg att det stog vakter i spärren sprang jag vill hissen, böjde mig frammåt när en kvinna +  man kommer fram till mig.det var cervilpoliser(na) Dom tog mig och mitt ex till ett rum, ställde frågor, Kollade igenom min väska, en kort stund efter kom flera snutar. Jag skrek, slogs och sparkades,.

Jag fick ett val då. Antagligen MariaUngdom eller Polisen.

Jag tog mariaungdom. Hela nästa dag skrek jag på personalen, i bilen hem satt jag mede huvudet mot rutan, Det regnade nu, Det var Änglarna. Som grät med mig. 

Jag var åtta-nio-tio år när pappa fick cancer, Jag tog det välldrigt hårt. Det var runt lucia han opererades första gången, JAG HAR INGEN KOLL, INGEN KOLL PÅ ÅREN,  Han firade jul hos oss. Mamma tyckte det var jobbigt, att HAN var jobbig.  Allt hon sa om honom sårade mig. 

Pappa vart bättre, vi fortsatte som vanligt trots hans tumör, som vi trodde var borta. Tills en dag när han och jag krockade.

Det kommer komma fortsättning om ett par dagar.

Första gången jag jag rökte på var i den vanliga 'gången' över stockholm södra. Det var andra gången jag var där. Första gången hade vi varit fulla, Och boffat, Jag Mitt ex och en utav hans vänner.

Denhär gången var det vinter och kallt. Det var jag mitt ex och två utav våra vänner. Vi kom in och satte oss på ett utav rören och  jag fick en öl, Bara efter en stund hördes bankande på ståldörren och en röst '' ÖPPNA DET ÄR JAG'' . Han hade med sig en kort tjej i dreads. Alla satt och drack på varsin öl när en av killarna drog fram en liten bit av aleminuum folie och börjar elda på biten och tillsist rullar en Joint som han tänder och lämnar över. Till sist är det min tur. 

Först tvekar  jag innan jag tar emot den och tar ett bloss av den glödande saken.

Smaken var så speciell. God på något sätt. Och känslan var underbar. 

det jag inte visste var att det skulle vara början på ett rent helvete.

Jag måste ha mer. Ge mig mer, jag behöver mer, 


Cannabis.  

kommer ihåg när jag var yngre... och önskade att jag var tuff.. såndär som var kompis med punkare och skinheads.. trodde aldrig att jag skulle få uppleva det... jag är så otroligt tacksam,,,, men saknar det...

btw. Nyköpings snyggaste pojkar... aja.. inte för ni har något med det jag uplevde o göra men, Ni fick mig hoppas bli som er,. Jag vart lycklig ett tag.